Historia

Kampkonstens uppkomst
Man kan inte med säkerhet säga var nutidens kampkonst uppstod. kampkonsten har utvecklats genom mänsklighetens historia, från instinktiva handlingar till de systematiska handlingar vi känner till idag. Det var inte enbart i de östasiatiska länderna som det fanns kampkonst. Exempelvis hade man i antikens Grekland en kampkonst som benämndes Panguracion. Vi har även haft kampformer här i norden.
Anledningen till att det är de östasiatiska kampkonsterna är så förhärskande idag, är att dessa inte bara varit inriktade på det kroppsliga utförandet av tekniker, utan även lagt stor vikt vid det andliga planet. Det gäller att uppnå harmoni mellan kropp och själ. Genom dessa andliga aspekter blev de asiatiska systemen helt suveräna till följd av utövarnas starka psyke och vilja. Tänk bara på de japanska samurajernas järnvilja att aldrig ge upp. Denna anda existerar än idag hos många japaner.
Var kommer då denna mentala styrka ifrån? Om man undersöker de vanligaste östasiatiska kampkonsterna så finner man stora likheter med kinesisk filosofi.

Koreansk Historia

Både Koreas och Japans kampkonster har sitt ursprung i Kina. Kina har alltid varit det största och förr även det högst utvecklade landet i östern. Mycket av Koreas och Japans kulturer stammar från Kina.
Korea är dock en mycket gammal nation. Enligt traditionen grundades det koreanska riket år 2333 f.Kr av Tangan. Det av en märklig bastard, gud, björn och människa i en gestalt. Enligt sägnen regerade han detta första koreanska rike i 1500 år. Detta första Korea fick namnet Chosun, "landet där gryningens första skimmer ljusnar, morgonstillhetens land". (Chosun är än idag landets namn på koreanska).
De äldsta skrivna källorna sträcker sig tillbaks till tiden för de Tre kungarikena Koguryo, Paekche och Shilla, åren 57 f.Kr. till 668 e.Kr. Dessa tre konungariken låg i ständiga strider med varandra, ända tills hela Korea för första gången enades under Shillas ledning 668 e.Kr. Shillas makt varade nästan i 300 år. Då tog det nordliga Koguryo över styret på hela halvön och behöll det tills landet invaderades av mongoler i början av 1200 talet.
Med hjälp av från den kinesiske Mingkejsaren kom en ny dynasti, Yi-dynastin till makten år 1392. Under kinesisk överhöghet kom Yi-dynastin ledare att sitta vid makten i Korea ända fram till den Japanska annexionen 1910.
Redan på 1870-talet ökade det Japanska inflytandet i Korea och 1895 drev japanerna kineserna ur landet och tvingade kineserna att erkänna Koreas självständighet. Japans penetration av Korea, politiskt. militärt och ekonomiskt fortsatte och 1910 hade Japan helt införlivat Korea med det japanska riket.
I slutet av andra världskriget blev Korea befriat av de allierade. Enligt tidigare överenskommelse delade USA och Sovjet Korea i två ockupationszoner, norr och söder om den 38:e breddgraden.
1948 bildades i norr Demokratiska folkrepubliken Korea och i Söder Republiken Korea. Korea har genom sitt geografiska läge mellan tre stormakter under långa tider varit ockuperat, framförallt av Kina.

Hwa-Rang-krigarna

Under tiden för de Tre kungarikenas ständiga strider upprättades i det minsta riket Shilla, av Kung Chin Heong ett slags religiös-militär sammanslutning för att kunna förvara landet på bästa sätt. Genom ytterst hård träning danades dessa unga män till elitkrigare. Det var dessa unga krigare som blev kallade Hwa-Rang (Samfundet Livets Blomstrade Väg).
Medlemarna i denna orden var i flera avseenden förelöpare till det 13:e århundrade japanska krigarkast, samurajerna, med deras moraliska levnadsregler och religiösa - i viss grad kan de också jämföras med medeltidens riddare i Europa.
Förbundets medlemmar genomgick en tioårig studieperiod där dessa unga män förutom militär strategi och vapenbruk även tränades i vapenlös kamp, Soo Bak. Också statsvetenskap och buddhismen ideal blev inpräntade av landets bästa munkar, liksom respekten för de svaga och de små. Dess medlemmar blev omtalade som "samhällets stöd och blomman av landets ungdom".
Genom att kombinera den hårda fysiska träningen med filosofi och meditation utvecklades Hwa-Rang till en oövervinnlig här. De blev fruktade av sina fiender för sitt mod. Hwa-Rang förde Shilla till många segrar när det lilla kungariket blev angripet av Koguryo eller Paekche. Hwa-Rang krigarnas framgångar med bl.a. sin kampkonst smittade också av sig på civilbefolkningen. Här ökade också intresset för att träna och lära sig Soo-Bak, vilket medverkade till att tiden under Yi-dynastin var en högt utvecklande period för kampkonst i allmänhet och Soo-Bak i synnerhet.
Under den Japanska ockupationen (1910- 1945) däremot, stod den koreanska kampkonsten i stort sett stilla. Under ockupationen förbjöd japanerna allt utövande av koreansk kampkonst. Japanernas ockupation är också skuld till att många koreaner flydde till Kina och Manchuriet. Här mötte och studerade många av flyktingarna kinesiska kampkonster.
Efter 1945, då japanerna som en följd av nederlaget i andra världskriget drog sig tillbaka från Korea, blev det åter tillåtet att praktisera koreansk kampkonst.

Soo Bak

Före 1955 hade kampkonsten i Korea bestått av ett otal skolor med lika många namn. Ett namn går dock alltid igen som benämningen för kampkonsten nämligen Soo Bak. Soo betyder hand och Bak att slå.
Den koreanska Soo Bak stammar ursprungligen från Kina. Koreanerna har sedan genom tiderna givit den sin egen prägel. Den största utvecklingen av Soo Bak skedde under Yi-dynastin (1392-1910). Den första boken om ämnet kampkonst skrevs under denna period.
Soo Bak, som tränades i hemlighet under ockupationen, hade inte utvecklats på samma sätt i hela Korea. Därtill kom alla flyktingar, som återvände hem från Kina, med flera nya idéer om kampkonst. Mellan 1945 - 1955 existerade således flera olika stilarter och skolor i Korea, där de största var:

• Moo Duk Kwan
• Ji Do Kwan
• Chang Moo Kwan
• Chang Do Kwan
• Song Moo Kwan

Dagens träning har sina rötter i Moo Duk Kwan-skolan, då denna alltid har varit den största skolan i Korea efter 1945. Moo Duk Kwan grundades 1945 av Grandmaster Hwa Kee, då denne återvände hem från Manchuriet. Han kallade skolan Moo Duk Kwan som betyder "Den moraliska skolan som ska verka mot krig och ofred". Stilarten kallades Tang Soo Do.
Moo Do Kwan-skolan delades efter 1955 upp i två läger. Vid denna tidpunkt blev det officiellt vedertaget att man samlade alla koreanska kampformer under namnet Taekwondo. Ett flertal av Moo Duk Kwan-skolornas elever gick då över och tränade Taekwondo och alltjämt tränar huvuddelen av de ursprungliga Moo Duk Kwan-skolorna Taekwondo. Endast ett fåtal ägnar sig åt Tang Soo Do.
Under alla omständigheter, oavsett om man tränar Taekwondo eller Tang Soo Do, så stammar huvudparten av de koreanska kampformerna, som de tränas idag, från Moo Duk Kwan-skolan, som i sin tur har sina rötter i Soo Bak och kinesisk kampkonst.
1965 gav Sydkoreas regering Taekwondo rätt att kalla sig Koreas nationella kampsport. Så småningom bildades Korean Taekwondo Association (KTA).
Det första världsmästerskapen arrangerades av KTA 1973 i Seoul. 200 deltagare från 19 nationer gjorde upp om medaljerna. 
Samma år bildades the World Taekwondo Federation (WTF) med högkvarteret i Seoul. Den konkurrerande världsorganisationen ITF, som bildades 1966 av general Choi, organiserar idag endast en liten minoritet av världens Taekwondo utövare. WTF organiserar idag utövare i 177 länder.
Det senaste VM hölls i Danmark med 928 deltagare från 142 nationer. Taekwondo är idag en olympisk gren och har ca 55 - 60 miljoner utövare i världen.

Filosofi
Det faktum att Taegeuk alltid börjar med en blockering är en symbol för att en Taekwondo utövare aldrig slår först. Men detta betyder inte bara att eleven inte tar första steget för att starta ett slagsmål. Det är också strängt förbjudet att bruka Taekwondo´ns tekniker utan skäl.

Dessutom skall en Taekwondo utövare aldrig uppföra sig på ett sådant sätt som skapar problem för honom själv eller andra. Detta innebär att man i alla lägen skall försöka undvika situationer där dispyter kan uppstå. 

Om en Taekwondo elev medvetet eller omedvetet söker sig till situationer där han/hon kan bli tvungen att bruka sina kunskaper, har denna inte förstått innebörden med Taekwondo och därmed ej heller poomse.